Läs mer om det här ämnet
Den Dysfunktionella familjen. Vad det är och hur man hanterar den.

Innan man pratar om dysfunktion i en familj är det viktigt att förstå att det inte finns någon familj som är perfekt. Alla familjer är unika på sitt sätt. Det är först när familjedynamiken leder till otrygghet, undergivenhet eller emotionell instabilitet för någon eller några i familjen som man kan hävda att familjen har en dysfunktionell dynamik.
Dysfunktionella familjer kan se ut på många sätt, men de har ofta gemensamt att relationerna mellan familjemedlemmarna präglas av bristfällig kommunikation, där öppen och ärlig dialog saknas eller ersätts av konflikter, kritik och skuldbeläggande. Sarkasm, passiv aggressivitet och tystnad används ofta, vilket gör det svårt att uttrycka känslor och behov konstruktivt, vilket leder till missförstånd och otrygghet.
Dysfunktion i familjerelationer kommer ofta från ärvda mönster som kan ha sina rötter flera generationer bakåt i tiden, men kan också ha sitt ursprung i andra faktorer som till exempel obearbetade trauman, psykiska problem, drogmissbruk, närstående med narcissism eller andra personligsstörningar. Att förstå att problem inte bara är en återspegling av egna handlingar gör det lättare att närma sig sin situation på ett mer objektivt sätt.
Ta hand om ditt sinne och hjärta
När livet känns tungt kan det göra all skillnad att prata med någon som lyssnar och förstår. Samtalsterapi fungerar, och du förtjänar det.
Börja härRollerna i en dysfunktionell familj är ofta otydliga eller skiftande. Ibland kan rollerna vara omvända med barn som tvingas ta på sig vuxenansvar, såsom att vårda yngre syskon eller föräldrar. Detta överlåtande av föräldraskapet leder till känslomässig stress och förlust av barndom. Ett annat vanligt förhållande i dysfunktionella familjer är att kontroll och makt är ojämnt fördelade, så att en familjemedlem tillskansar sig överdriven kontroll vilket skapar en atmosfär av rädsla och undergivenhet hos övriga i familjen.
Den bristfälliga kommunikationen leder till att konflikthanteringen i dysfunktionella familjer är ineffektiv, med undvikande av problem, eskalering genom ilska, psykisk och fysisk misshandel eller användning av hot och straff. Detta skapar långvarig stress och känslor av hopplöshet, och leder lätt till flyktbeteenden som till exempel droger och risksökande beteende. Missbruk av alkohol, droger eller andra beroendeframkallande beteenden är vanligt och leder till otrygghet, ekonomiska problem och känslomässig instabilitet.
Känslomässig försummelse förekommer ofta. Föräldrar är upptagna med sina egna problem vilket begränsar deras emotionella utrymme att ge barnen vad de behöver av kärlek, uppmärksamhet och stöd. Försummelse på detta sätt leder till känslor av osynlighet och undervärdering.
Lögner, hemligheter och skam är också något som ofta präglar dysfunktionella familjer, där problem i familjen döljs från omvärlden. Barn upplever lojalitetskonflikter, vilket skapar en känsla av isolering som hindrar dem från att ta emot hjälp och påverkar deras självkänsla och identitetsutveckling. Bristen på samarbete och avsaknaden av stöd leder till ensamhet och känslor av övergivenhet.
Att hantera en dysfunktionell familj
En av de mest effektiva strategierna för att hantera dysfunktion i familjen är att sätta tydliga, fasta gränser. Gränser är nödvändiga för att samspelet med resten av familjen inte ska bli överväldigande och för att skydda sin egen mentala hälsa.
För att sätta gränser mot andra är det viktigt att utveckla självförtroende så att det blir möjligt att på ett konstruktivt sätt uttrycka hur andra familjemedlemmars beteende påverkar en. Gränssättningen ger övriga familjen de nödvändiga signalerna, men vi blir också mer uppmärksamma på våra egna behov och kan börja förstå vilka gränser som är nödvändiga och hur de ska dras.
Lyhördhet är det första steget för att lära känna sina gränser. Genom att reflektera över vilka beteenden som är oacceptabla och vilka situationer som stressar dig eller väcker obekväma känslor, lär du dig med tiden att identifiera dina gränser.
När du identifierat gränserna och känner igen situationerna där de överskrids, behöver du förbereda dig på hur du ska uttrycka dig för att bli hörd så att gränserna blir respekterade. Var tydlig med varför det är viktigt för dig, med så specifika detaljer som möjligt. Sträva efter att skapa en bild av hur du vill att situationen ska se ut istället. Undvik att anklaga, negationer och meningar som innehåller ordet “inte”.
Håll fast vid de gränser du identifierat och var konsekvent i ditt försvar av dem. Uthållighet och konsekvens är nyckeln till att övriga familjemedlemmar ska anpassa sig och respektera dina gränser.
Acceptera att det kan ta lång tid för vissa familjemedlemmar att acceptera dina gränser. Märker du att någon eller några i familjen vill få dig tillbaka till din gamla roll, kan du behöva prioritera egenvård och begränsa kontakten med enskilda familjemedlemmar. Ta hand om ditt eget välbefinnande.
Att bryta en dysfunktionell dynamik i en familj är ingen lätt uppgift och för att lyckas behövs med stor sannolikhet långvarigt stöd utifrån av en professionell psykoterapeut. Psykodynamisk psykoterapi är den metod som kommer främst på listan, men det är inte säkert. Vet du med dig att du vill sätta gränser i en dysfunktionell familj, ta kontakt med en legitimerad psykoterapeut. Det kommer att kosta en del, men är ändå att rekommendera.
Gränssättning i dysfunktionella familjer
- Identifiera gränserna genom att reflektera över vilka beteenden och situationer som är oacceptabla.
- Kommunicera dina gränser på ett tydligt och konstruktivt sätt.
- Var konsekvent och ihärdig. Repetera steg 2 vid varje aktuell situation.
- Sök hjälp utifrån. Dysfunktionell familjedynamik har ett starkt grepp om familjens medlemmar, och stöd från en professionell psykoterapeut är ofta nödvändig.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis manifesterar sig dysfunktionell familjedynamik i olika grader av bristande kommunikation, oklara roller, maktmissbruk, ineffektiv konflikthantering, känslomässig försummelse, lögner, skam, lojalitetskonflikter, brist på stöd och liten kontakt mellan generationer, samt ofta också missbruk.
Ofta för det med sig långvariga negativa konsekvenser för alla i familjen, i synnerhet för barn eftersom dysfunktionella beteendemönster ofta förs vidare till nästa generation, vilket gör att barnen riskerar att upprepa mönstret i sina framtida familjer och så vidare.
Att bryta sig ur en dysfunktionell familjedynamik kräver tålamod, vilja och stöd utifrån. Det är ett arbete som när man lyckas, förtjänar stor respekt!
Mest läst idag
